Also from The Way I Am


From the book The Way I Am


Vecka 21+3 På akuten...

På akuten får vi som vanligt sitta och vänta en bra stund, vi fördriver tiden med att titta på Lets dance, jag vill hem till min dotter, vill inte sitta där, åh vad jag vill hem och sova...

En och en halvtimme senare blir jag uppropad, nervös är jag, jag gillar inte sjukhus, får ångest, det är säkert inget, tänkt om vi åkt hit i onödan när vi kunnat sitta hemma och bara myst eller sovit, är ju så trött...

Jag får förklara vad som hänt och efter att läkaren försökt övertyga mig om att det nog bara var flytningar, att vattnet går så tidigt var ju inte så sannolikt, så gjordes ultraljud, både vanligt och vaginalt, inte det roligaste, gud vad jag hatar det..

Fosterhinnan såg hel ut, men apparaterna på akuten var gamla och man såg inte så tydligt så vi måste till förlossningen och göra om samma sak.

Väntetiden på förlossningen vart tom längre än på akuten.

Nu vill jag bara hem...


Vecka 21+3

Det hade varit en helt vanlig dag med illamående och yrsel, hade lika under hela första graviditeten med, men bara att härda ut, för visst är det väl värt det i slutändan? :)

Det var dags att bege sig hemåt från mamma där jag varit på en kvällskaffe, bara gå på toaletten först, sagt och gjort, var på väg att gå när det plötsligt känns som jag kissade på mig lite, in på toaletten igen.

På hemvägen så rann det till flera gånger och kommer hem med en blöt fläck på jeansen, börjar nu bli orolig, vad kan det vara? Inte kan det väl vara fostervatten?

Har så svårt för sjukhus men ringer ändå in till förlossningen som hänvisar mig till sjukvårdsrådgivningen eftersom dom inte tar emot innan vecka 22.
Där får jag prata med en trevlig man som ställer lite frågor, hur mycket kom det? hade jag ont?

Han ber mig vänta i luren medans han pratar med en barnmorska som tycker att jag ska åka in till akuten.

Cristian ringer och fixar barnvakt och skjuts så beger vi oss in mot sjukhuset...

Min tanke med denna blogg...

Här har jag i efterhand tänkt skriva ner mina tankar och känslor jag hade under min senaste graviditet som på flera sätt var en väldigt jobbig tid.
Under denna period var jag inlagd på sjukhus vid flera tillfällen och utgången var väldigt oviss.

Hela graviditeten har gått väldigt fort känner jag så här i efterhand och jag har inte hunnit stannat upp och tänka och fundera kring det jag har gått igenom så jag hoppas att genom att tänka tillbaka och få ner det i skrift kan hjälpa mig med det, känns som det är något jag behöver göra för att kunna blicka framåt och njuta av det nya livet.


RSS 2.0